Zozo har just haft premiär och det är en film med manus och regi av Josef Fares. Det är inte en dokumentär men är till en stor del självupplevt. Den handlar om en liten kille 10 år i Libanon som leker med sina kompisar och är trygg i sin familj. Ideligen kommer bombanfall och familjen måste ner i skyddsrum. Eftersom hans farmor och farfar är i Sverige vill familjen också dit. Jag ska inte berätta allt, men Zozo kommer ensam till sin farmor och farfar och börjar i skolan. När det för honom blir en stressad situation upplever han på nytt bomberna, röken, elden och allt runt omkring. Jag blev så berörd av den att jag har svårt att skriva. Den är en utmärkt illustration på ett posttraumatiskt stresssyndrom.. Se den. 
Kerstin Adrian